Om mig

Egentligen var det väl omöjligt att ingen av barnen Henriksson skulle gå runt med pop-stjärnedrömmar. Med en pappa som avbröt varenda reklam- eller filmscen med musik
för att »bara spela upp originalet, har den här någonstans« lärde vi oss också snabbt att mannen med visdomarna inte stavades
»G, U, D« utan snarare »L, E, N, N, A, R, T,
P, E, R, S, S, O, N« (legendarisk musikskribent) och psalmerna signerades Jagger/Richards.
Och ingen födelsedag, namnsdag eller julafton passerade under min uppväxt i Halmstad
utan det obligatoriska lilla hårda paketet med någon ny artist pappa »hade upptäckt«.

* * *

Att växa upp i det hemmet blev starten på min musikaliska skolning. Fortsatte sen vidare
med privata pianolektioner, musiklinjen på gymnasiet, folkhögskola och saxofoninköp,
men framförallt har min musikaliska utbildning handlat om allt det där andra. Mammas värmande kramar ackompanjerad av hennes vackra »det kommer bli bra«, pumpbasen som pulserade genom mitt blod och skakade bort prefixet »duktig flicka« framför mitt namn och alla pysseltimmar jag suttit nynnandes på nya låtidéer och limmat på mitt krossade hjärta.

Allt man gör leder vidare dit man ska. Oavsett vad det handlar om och oavsett vilka vägar man väljer att ta kommer man dit.

* * *

För drygt ett år sedan hade jag, tillsammans med älskade bandet Prylf, börjat nå fram med vår musik på den svenska jazzscenen. Vi hade vi precis släppt vårt första album. Det var en enorm kick att lyckas göra allt det där själva, recensionerna var mestadels fantastiska och
vi levde lite på moln. Men, en kritikerrosad skiva betyder inte att spelningarna trillar in.
För ung för att bli bitter, men för gammal för att inte göra något åt det bestämde jag mig för att själv komma på nya sätt att nå ut till publiken. Så kom det plötsligt. Samtalet. Och ärligt talat – har man drömt de där drömmarna hela livet går det inte att backa när chansen plötsligt pratar med dig från andra sidan luren. »Vill du sjunga för en och en halv miljon tittare?« Jag gav
mig iväg och sökte Idol och jag är så stolt och tacksam över det beslutet och alla andra beslut jag tog under resans gång.

En bra dos erfarenheter och uppätna fördomar senare är jag nu här. »Idol-Linnea« för somliga, Prylf-sångerskan för andra –

Linnea Henriksson går också bra. Snart 25 år känns det som perfekt i tid för att presentera mig själv »på riktigt«, lagom med bagage för att ha något att berätta och massa energi kvar för att se till att ni får höra. Det är dags för min musik, mina ord – på mitt språk. Ingen idé att gömma mig bakom mitt engelskspråkiga alter-ego längre som kan rimma bort verklighetens allvar med tjusiga ord. Nu är det bara jag, skitliv och bubbelsprakande lycka inkluderat, och både ni och jag kommer förstå ALLT.

* * *

»Väldigt kär/obegripligt ensam« är första låten från mitt kommande album. Låten började som en uppkäftig liten pärla av känslor och cymbaler som sedan togs emot och fylldes med kärlek från allas vår Pappa Pop – Orup. Tillsammans med Carl Wickström Ask och Björn Hallberg har vi sedan låtit den växa till sig och nu är det äntligen dags att låta er få höra vad som varit vår hemliga snackis hela sommaren. Det känns fantastiskt. Det är det här det har handlat om hela tiden.

Linnea Henriksson
Malmö, augusti 2011